Besök Mr. Foodoso på Trattoria L'avvolgibile

Det var andra gången vi åkte dit. Första gången lämnade det oss lite osäkra, så vi återvände den 30 juli för att slippa nyfikenheten — framför allt angående carbonaran.

Jag börjar med zucchiniblommorna för där finns inget att diskutera: två blommor för 4€, stora, öppna, med en frittering som det ska vara. Mozzarelan fanns där, blomman märktes. Okej. De beställer jag om varje gång utan att tänka på det.

Supplì är en annan historia. Gott, ja, men riset var lite för torrt och sprödhet på utsidan kunde vara bättre. Inte ett minnesvärt supplì, säg ett ärligt supplì.

Carbonaran — anledningen till återkomsten — hade förbättrats jämfört med första besöket, det måste sägas. Guanciale var väl tillagat, blandningen med ägg fungerade. Det är bara att spaghettin var fortfarande en aning överkokt och peparn märktes knappt. Förbättrat, men inte den som stannar i huvudet på dig.

Cacio e pepe på tonnarelli var däremot lite torrt. Det behövdes mer pecorino, mer cremighet. Gott men hamnar under förväntningarna på den rätten.

En sak som var fin: kaffet serveras i moka. Liten gåva, men det säger något om var de står.

Servicen — en kille för alla bord — var uppmärksam och kommunikativ, inget att säga på det.

40€ för två, så omkring 20 per person. För Rom, för vad vi åt, är det rimligt.

Ah, när vi tittade på andra bord såg vi en enorm schnitzl och några fiskrätter som såg intressanta ut. Nästa gång kanske vi utforskar något utanför de klassiska romerska klassikerna.

Vi gick familjen förra kvällen, lockade av onlineklassningar som placerar deras carbonara bland Roms bästa. Vi ville verifiera.

Lokalen är liten, retrostil, ingen fluff. Vänlig service, en verklig trattorias atmosfär. Vi börjar med förrätt: bra supplì, fyllt med tomatsås och basilika som slår hårt, men panering lite mjuk. Synd. Zucchiniblomman var däremot perfekt.

Vi kommer till förrätten, som är det starka kortet. Carbonaran är mycket god, cremig, rikligt med väl tillagad guanciale. Men. Spaghettin var lite för välkokta efter min smak, och det fanns en syrlig pepparton som blev tröttsam efter ett tag. Låt säga att den är bra men går att förbättra, inte Roms bästa som de säger.

Överraskning: amatriciana var ännu bättre. Kraftfull, välaromatisk, välbalanserad. Den gillade jag verkligen. Min fru åt fettuccine med артишok, guanciale och pecorino och lät mig smaka lite: också utmärkta.

Vi kommer till katastrofen: tiramisu för 7 euro. En tegelstenslika massa av pandispanja med spår – ja, spår av kräm. Skamligt för ett ställe som detta.

En snygg detalj: kaffet kommer med moka till bordet. Rent vintage.

Kort sagt, jag skulle återkomma imorgon för förrätten. För resten låter vi bli, särskilt med tanke på att priserna inte är från en folktrattoria. 34 euro per person till slut, vilket kan gå för toppförrätt, men fråga inte om efterrätt.