Trattoria Da Danilo

Jag hamnade där för att jag passerade Piazza Vittorio och de sa till mig "gå till Danilo, han är en säkerhet". Historisk lokal, klassisk romersk miljö, ingen fluff.

Vi börjar med cacio e pepe som är den som övertygar mig mest. Mantecatan direkt i pecorinoformen, vilket redan är en spektakel att se. Resultatet? Sprakar. Cremig på precis rätt sätt, smakrik utan överdriv. Ärligt talat bland de bästa jag har ätit i Rom, och jag har prövat en hel del.

Carbonaran däremot lämnade mig lite... ja. Grädden var för lastad med pecorino, resultatet blev lite tät och på några ställen nästan klumpig. Och sedan guanciale, som borde vara sprö, var mjukare än det borde. God ju, det är klart, bara att efter cacio e pepe förväntade jag mig något mer.

Köttbullarna all'amatriciana lovar mycket med sitt namn, men slutligen är de bara köttbullar i sås med ett litet stycke guanciale lagd på toppen. Okej, de äter man gladeligt men inget vidare.

Tiramisu var god, i genomsnitt för roman tiramisu helt enkelt. Ingenting som får dig att skrika på mirakel men det passar som avslutning.

31 euro per person är inte lite, men vi är i centrum Rom på en plats som vet vad den gör. Cacio e pepe ensam är värd besöket. Nästa gång tar jag den och en annan förrätt som inte är carbonara.