Santo Palato

Vi gick till Santo Palato i princip för att carbonaran står i praktiskt taget alla Roms rankingar. Lite dyrt, ja, men det var värt att testa. Men då överraskade resten oss helt.

Vi börjar med köttbullen av oxsvans à la vaccinara med kakao. Det slår till. Alla pratar om det i recensionerna och de har rätt, för det är verkligen fantastiskt. Smaker du inte förväntar dig men som funkar jättebra. Vi tog också en tomat- och ostbruschetта från dagens meny, enkelt namn men total överraskning: kokta och aromatiserade körsbärstomater med primo sale, mycket mer intressant än vad det låter.

Carbonaran sedan. Halvmanchet, som det alltid borde vara, superkremsig och rikligt med guanciale. Men där då, vi skulle gärna ha känt guanciale mer knaprigt. Det är utmärkt ja, men om det är DEN bästa i Rom? Det kan man diskutera. Amatriciana istället, meh, god men helt vanlig. Det enda rätten som jag skulle kunna hitta likadan på 100 andra ställen.

Maritozzen serverad varm med mycket grädde gjorde min fru lycklig, hon är helt besatt. Bara det hade en lite ledsen gråaktig färg, även om smaken var helt där.

Till slut 29 euro per person. För en trattoria är det inte lite, men för hur väl vi åt passar det. Man märker att det ligger studie och vilja bakom varje rätt, att göra något annorlunda utan att bli för komplicerat. Äkta Romakänsla.

Vi kommer tillbaka säkert, kanske testar andra rätta från menyn.