Proloco Dol Centocelle

Jag gick och åt lunch för det som skulle vara "amatriciana". Jag kommer fram och stället är snyggt, typ gourmet-mataffär med restaurang innanför, retroinredning som passar.

Jag börjar med buffelmozzarella och italiensk skinka. Buffeln okej, inget att säga emot. Men skinkan... mamma mia vilket salt. För mycket. Och titta, jag kommer från Emilia, jag vet vad jag pratar om när det gäller skinka. Här noll söta noter, bara salt på salt. Konstigt för ett ställe som säger sig satsa på kvalitet.

Sedan kommer amatriciana och även här. Ja då. Pastan alltför al dente, och jag äter den al dente vanligtvis, men denna här gjorde verkligen motstånd. För lite sås och den var tät, det såg ut som om de hade doserat den dropvis. Guanciale bra råvara, det är sant, men även han var sparsamt använd och tilllagad fruktansvärt dåligt: hälften nästan sprö, hälften mjuk. Kort sagt, inte riktigt vad man förväntar sig.

Ah, tiramisu. Det där var faktiskt bra. Två savoiardi dränkta i kaffe, kräm på toppen inte alltför tung, strösockrat med kakao. Gjord på beställning skulle jag säga, inget minnesvärdt men här har jag åtminstone inget att klaga på.

Servicen var höflig men lite i sin egen värld, kan man säga.

För 29 euro ensamt förväntade jag mig definitivt mycket mer, särskilt på en basdrätt som amatriciana. Återkommer jag? Nja.