Osteria La Sol Fa

Vi gick en torsdagkväll, i San Lorenzo-området vid Porta Maggiore. Lugnt område, man kan äta utanför och det är skön stämning.

Deras motto är "cucina romana de famija" och ja, det är inte bara marknadsföring. De menar det på allvar. Kort meny, fyra rätter per typ plus några specialiteter. Mycket bättre så.

Vi tog praktiskt taget alla klassiska romana-pastarätter och här slår de till ordentligt. Griscias bland de bästa jag ätit i Rom, punkt slut. Perfekt balans mellan guanciale, pecorino och pasta. Helvete vad svårt att få det så här.

Carbonaran också utmärkt, även om de använder tagliolini vilket är ett riskfyllt val. Men det fungerar, allt hänger ihop fint och ingredienserna är bra. Guanciale'n är inte sprö, den är mjukare, men de följer sin familjetradition snarare än dagens modeflöden. Det kan man acceptera.

Amatriciana en skala lägre. God ju, bara det att de använder färsk tomat och det går inte hem för mig. Jag är gammalmodig när det gäller det här.

Ah, tiramisu. De gör det med en crumble på toppen och hasselnötskräm under. Bra idé, bara det att det blev alldeles för söt, miste den bistra noten från kaffet som skulle balansera allt. Men det är smakfrågor.

61 euro för två, alltså omkring 30 per person. För vad du äter och hur du äter det går det helt på. Det är inte ett av de klassiska ställena där de skjuter priset i höjden för att du är i centrum.

Går jag tillbaka? Ja, och jag har redan gjort det i huvudet. Bara de bibehåller denna standard.