La Villetta dal 1940

Vi gick till Villetta från 1940, i området vid Pyramiden, lockade av den här historien om cofanan. I princip serverar de förrätten på en enormt stor fat, något för minst två personer. Stället är proppfullt, fullt av bilder på kändisar hängandes överallt, men när du tittar närmare märker du att brödpåsen ser redan använd ut, stolarna är slitna. Helt enkelt, de bryr sig om utseendet men inte substansen.

Förrätten var dyra och besvikande. Sex euro för medelmåttiga zucchiniblommor. Supplì för fyra euro styck borde vara fantastiska, men panerringen var så tjock att det tog bort all smak, och mozzarellan kom helt klart från frysningen rakt ner i fritösen. Dåligt.

Huvudrätterna är huvudsaken, fast nej. Amatriciana med pici, redan fel pasta, för tjock, dessutom kanske lite för mycket kokad. Guanciale i gott med mängd ja, skuret i pinnar som bacon, sprört men inget vidare. En rätt gjord för Instagram snarare än för att äta, bara såsen ger något att ta med sig.

Carbonaran värre. Halva ärmar al dente okej, men allt helt opåslitet, ägg och pecorino nästan frånvarande. I princip torr pasta med guanciale på toppen. Och alltid denna absurda mängd.

Tiramisu kommer de med i en moka, nio euro. Teatralisk, du delar upp grejen både ovanpå och under, men kaffet märks inte alls. Fint att titta på, bara det.

Vi två spenderade 63 euro. För mycket för vad det är. En turistrestaurang för folk som vill ha sitt foto, inte för den som söker bra mat. Totalt övervärderat.