Da Cesare al Casaletto

Jag åkte förbi Cesare al Casaletto med min fru efter att ha hört talas om det från halva världen. Parkeringen är lite opraktisk, ingången ligger direkt vid vägen, men det får vara.

Höga förväntningar. För höga? Nej.

Vi började med zucchiniblommor och supplì. Frityrerna är helt fantastiska: sprödare utanpå, ingen oljelukt, helt torrt som det ska vara. Supplì:n är riktigt goda, gjorda på rätt sätt med den där mozzarellasträngen som drar till sig.

Sedan amatriciana för mig, cacio e pepe för henne. Jag måste säga en sak? De är bland de bästa jag har ätit i Rom. Och i Rom skämtar man inte med amatriciana, antingen kan du göra den eller så stannar du hemma. Här kan de göra den. Cacio e pepe också, perfekt blandad, pepparn märks.

Det enda minuet var tiramisu. Gott visst, själfklart. Men efter allt det andra förväntar man sig något helt fantastiskt och istället är det... helt vanligt. Vi kan säga att efter de där förrätterna skulle vilken efterrätt som helst få det svårt.

Det som imponerade på mig mest var menyn. Det fanns typ tio rätter som jag ville beställa alla. Vi var tvungna att göra smärtsamma val för att inte rulla ut härifrån. Vi kommer tillbaka, det är säkert.

25 euro per person. I Rom, för hur man åt, är det ett mer än rättvist pris.

Jag åter dit nästa vecka.