Osteria del Sesto

Födelsedagsfest i Paris, landade på Osteria del Sesto. Romerska företagare från Ostia, jättetrevliga, de serverar till och med focaccia från pizzerian bredvid som är helt fantastisk.

Vi börjar med det bästa: profiterolen. Perfekt. Men ja, det kan fransmännen ju göra.

Hummartartaren med avokado var bra, vi gillade den. Sen kom pastorna och då... ja, då.

Det största problemet är guanciale. Likadant i alla rätter: tunna strimmor, gott om det visst, men varken sprött och varken mjukt. En mellanväg som inte fungerar. När du äter en gricia eller amatriciana i Rom måste guanciale ge den där spröttheten. Här gör det inte det.

Carbonaran var helt torr. För lite grädde, för lite pecorino, för lite ägg, noll peppar. I princip bara guanciale och pasta. Pastan för övrigt, en stor tjock halva pasta, var kokad bortom al dente. För Paris kanske det är en 8:a, för Rom under godkänt.

Amatriciana gjord med krossade körsbärstomater istället för passerad tomatsås. Egensinnigt val. Men de var sura, allt blev syrligt och lite klumpigt. Jag gillade det egentligen ändå, det hade sin charm, men tekniskt sett ligger vi där igen.

Grician värst av alla: i princip en cacio e pepe med guanciale på toppen. Pecorinogrädden märktes inte ens.

Priser enligt Paris: carbonara 20 euro, andra förätter också 26. För Paris stämmer det, för vad du får meh.

Låt säga att om du är i Paris och vill ha en italiensk pastarat går du gärna, men förvänta dig inte Rom.