Agrodolce London

Jag är i London för arbetet och ett par personer hade pekat ut Agrodolce, i området Fitzrovia, som rätt ställe för en ordentlig carbonara. Inte strikt romersk, sa de, men italiensk mat som det ska vara. Okej, jag gick dit.

Jag började med supplì. Misstag. Här i London verkar det vara kutym att få två på tallriken — redan det fick mig att höja på ögonbrynen — och låt säga att misstanken var befogad. Frityr god, sprö, den delen var på sin plats. Men innehållet? Ris nästan utan smak, spår av mozzarella, inget segt, inget dragg. Supplì underkända utan vidare diskussion.

Carbonara var anledningen till att jag var där. Och då: det var ingen kräm, det var en buljong. Ägg och pecorino mycket vätskt, pasta som simnade istället för att omhöljas. Synd, för mezzemanicheerna var al dente, den delen korrekt. Guanciale skuret i tändstickor, magert, inte sprött, lite hårt att tugga. I Rom skulle det vara 4,5 strax under. I London, där medelnivån är som den är, låt säga en sträckt 6 — smaken totalt sett var inte värdelös.

Ah, en sak: jag betalade med kort, de kom bara med förräkningen. Inget riktigt kvitto. Jag vet inte om de tagit med sig den vanan från Italien.

Priserna är londinska: 18 pund för carbonaran, 7 för de två supplì. På menyn fanns också amatriciana, gricia, cacio e pepe, saltimbocca.

För London kan det vara vettigt att åka dit. För Rom: nej.