Ci Tua Osteria Romana

Portobello-området, novemberkvälL. Bokad på Citua Osteria Romana mer av nyfikenhet på att hitta romersk mat i London än något annat.

Fin kväll, det måste sägas. Vi pratade i timmar med killarna på stället, musik, skillnader mellan Italien och UK, det vanliga. Avslappnad atmosfär.

Sen kom maten och då blev det mer komplicerat.

Supplì: jaja. De kostar en massa men de ger dig två fina tjocka. Problem: inte spröda. Och smaken är lite anonym, odefinierad. Mozzarelan sträcker sig, okej, men ett supplì utan det där spröda skalet som knäcker... ja. Mellan 5 och 6, skulle jag säga.

Carbonara. Jag tog den med spagetti från Gragnano, du kunde också välja tonnarelli. Pastan al dente, det var perfekt. Silkeslen grädde, vi är där. Bara att peparn praktiskt taget inte fanns. Och guanciale... ja, det var verkligen en halv katastrof. Skuren för tunn, i remsor som bacon, och framför allt brändad. För mycket tillagning, man märkte det.

I Italien skulle jag ge det en 6, kanske 6 och en halv för generositeten. Eftersom vi är i London stiger betyget lite för de lokala standarderna, men felet på guanciale är allvarligt. För allvarligt för en osteria som heter "romana".

40 pund själv, inte direkt billigt. Men miljön räknas, och prata gör det också. Om ni söker den perfekta carbonaran, skippet. Om ni vill ha en trevlig kväll med italienska ansikten, det kan gå.