La LupaBerlin

Jag var i Berlin för en konsert och tänkte: varför inte kolla hur de klarar carbonaran här i staden. Jag hittade La Lupa, en restaurang med romersk matlagning, och gick in.

Jag började med en supplì. Säg ungefär romersk nivå, i god bemärkelse — ingenting extraordinärt, men du ser att de vet vad de håller på med. Fast mozzarelan hade inte smält. De har säkert tagit den direkt från frysern och slängt den i fettgryta. Det behövs inte mycket: antingen låter du den tina upp eller använder mikrovågsugnen. Synd, men acceptabelt.

Carbonaran däremot är helt fantastisk. För att vara i Berlin, alltså — det ska sägas med en gång. Redan pastans format gjorde att jag tog ett lättnadens suck: mezze maniche. Inte spagetti. Mezze maniche. Det visar att de bryr sig. Ingredienserna var verkligen romerska: pecorino, guanciale, ingen genväg. Pepparn märktes starkt, väl närvarande, och det är en stor pluspunkt. Det enda: för lite ägg och för mycket pecorino i grädden, vilket gjorde den något obalanserad och också mindre gul än den borde vara. Men smaken fanns där.

Ah, och kaffet — serverat i en mokabryggare för två koppar. En liten detalj, men den säger mycket om restaurangens filosofi.

Servitrisserna var mycket artiga. Priserna befolkningsvänliga enligt tysk standard — 28€ allt inräknat för någon som ätit och druckit.

Om ni passerar genom Berlin och har lust på något romerskt, La Lupa är ett säkert kort. Godkänd.